Ett stycke ovan klänningsbärare...

japp det är precis vad jag är. Jag antar att någon lobotomerat mig eller gjort något annat drastiskt personlighetsförändrande på mig. Jag har ju börjat använda både kläning och kjol. Mest kjol. Men ovan och osäker som jag är får jag hela tiden för mig att kjolen åkt upp där bak och hela gumpen syns. Därför drar jag hela tiden nederkanten mot mina lår så jag känner att klänningen/kjolen är så lång som den "ska"/bör vara.
Så gick jag då där hem från kusinen mitt i natten. Ryggsäcken på ryggen, klänningen på kroppen och tröttheten bedövandes huvudet. När jag hade en 40 meter kvar hem, då vaknar jag till. Shit jag har inte gjort klänningen mot låret testet!! Det var ju jäkligt dumt av mig. Tydligen ska man inte ha ryggsäck när man har på sig klänning. Hela klänningen har ju åkt upp under ryggsäcken och blottar min gump. svarta leggings med neonfärgade trosor med prickar på lysandes igenom. Tack gode gud att det var sent på kvällen och det inte var så mycket folk ute. Nu har jag iallafall lärt mig den läxan. No more klänningar bland folk. HUA!

Shame Shame shame

På grund av min veckolånga fängelsetid har jag inte tidigare kunnat kommentera valet som ägde rum i söndags. Men nu är jag fri från min fångenskap och nu faller min dom mot svenska folket.

43,8%
Jag kan inte låta bli att fråga mig: vad tusan hände??
Varför röstade ni inte??

Kom inte med något jag vet inte vad det handlar om, det gör ingen skillnad, jag är inte tillräckligt insatt snack.
Ta reda på vad det handlar om, det gör skillnad, sätt dig in i det.
Jag är inte världens största EU fantast, men nu är det ändå så att vi tagit beslutet att vi ska vara med då får vi faktiskt stå för det och vara delaktiga och göra det som förväntas av oss. De som säger att de inte vet vad det handlar om eller inte är tillräckligt insatta, har de försökt sätta sig in i det och ta reda på vad det handlar om? Eller kanske förväntar de sig att någon ska komma hem till dem och berätta för dem vad de tycker och vem de ska rösta på. Nej demokrati är inte bara något man har eller får det är faktiskt något man hela tiden måste jobba för och med, man måste sätta sig in i frågor, gå och rösta och vara delaktig.
iallafall, jag är väldigt besviken

Dagens låtrad: Shame shame shame shame SHAME on you...

Fångad!

Jag är fångad i min egen kropp. Det är fruktansvärt och jätte hemskt och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det hela började i fredagskväll. Jag kände då att åh aj, min rygg, jag har nog suttit konstigt eller något. Lite stel och seg i ryggen helt enkelt. Går och lägger mig och tänker inte mer på det. Vaknar på lördag morgon och kan inte stiga upp ur sängen. När jag väl till slut kommer upp ur sängen gör det så ont att jag bara vill skrika rakt ut. Outhärdligt. Det känns som om någon har spänt ett brett brett bälte runt min svank, och som att jag svankar nått helt otroligt mycket. Jag går upp vet inte vad jag ska göra, kan liksom inte sitta, inte ligga, inte stå och inte gå utan att det gör ont. Dessutom skulle jag i lördags passat systersonen medan föräldrarna packade inför flytt. Så jag ringde dem och berättade att våra planer gått i stöpet, jag kan inte röra mig. Men jag bestämmer mig ändå för att åka hem till dem och hänga. kanske kan hjälpa dem lite iallafall. Lördagen och söndagen är outhädliga med smära. Söndagen dock något bättre då jag fått tipset om Ipren + alvedon kuren av moster. På söndag kväll kändes det lite bättre så jag bestämde mig för att lägga mig på golvet och göra den "övning" min mamma tipsat mig om som skulle hjälpa. Så hemma hos kusin S lägger jag mig på mage på golvet och börjar, det känns bra gör inte så ont. SÅ rullar jag runt på rygg och ligger så och pratar lite med kusinen. Sen ska jag rulla tillbaka på mage och resa mig upp var det tänkt. Det går inte. Jag kan inte ens rulla från rygg till mage utan att det gör så ont att ja ont helt enkelt. Tillslut kommer jag över på mage iallafall och nu börjar nästa process. Hur ska jag ta mig upp på fötter nu. S försöker hjälpa mig men det går inte. Hur jag än gör så gör det så ont att det säger stopp. Jag svär och skriker nästan. S fäller kommentaren "vi kan väl inte ringa nån som får hjälpa oss?" Då börjar jag dessutom skratta vilket inte hjälper ett dugg. Det gör bara ondare. "-hej, min kusin sitter fast på golvet och kommer inte upp, vill du komma och hjälpa oss?" Nej det blev inget sådant samtal tack gode gud. (efterråt berättade S att det hon mest fruktat om vi varit tvungna att be någon om hjälp var att hon behövde städa först i så fall, hahah jäkla kusin) Efter skratt attacken lyckas jag tillslut ta mig upp på alla fyra och krypa bort till soffan och med hjälp av den ta mig upp. Jag kommer aldrig någonsin i hela mitt liv igen lägga mig på golvet! Igår kändes ryggen bättre men sen idag igen känns det sämre. Jag känner mig fångad. Jag är ledig men kan inte göra någonting. MÖG!


Slarv.

Jag är dum i huvudet och slarvig på samma gång. När jag var hos T och D i deras koloni la jag ner min mp3spelare i en kasse jag hade med mig tror jag... vilket jag ju förstås senare glömde bort och vi använde den som soppåse när vi skulle hem. Så jag har inte längre någon mp3. MÖG!






Rädda Slarviga Sara.
lämna din donation på PG 85493280646728296
märk talongen saras mp3

RSS 2.0