Saras Drömdagbok del 6
Hahahah i natt drömde jag världens läskigaste mardröm faktiskt. jag vaknade vid sex tiden på morgonen av den och var alldeles kallsvettig. Nu i efterhand har jag glömt en hel del av detaljerna men minns det övergripande. Och jag kan ju faktiskt inte låta bli att skratta. Jag är galet lätt påverkad.
Igår pratade jag med mamma, som bland annat berättade att mormor kallar Bebis i syrrans mage för Ebba. Hon berättade att de träffat faster I och farbror T i helgen. Precis innan jag somnade tittade jag på Parkinson där de pratade om plastikoperationer, framför allt i ansiktet.
Igår hade jag sjuk framtidsångest. Så såg jag nått program i veckan som handlade om nån blind kvinna med fel på hornhinnan.
Kompis P pikade mig om att jag fortfarande inte lagat min cykel
och här kommer min mardröm:
Jag cykla och trillade, hamnade på sjukhus. Där kom de fram till att jag var tvungen att byta ansikte. Så de gjorde en ansiktstransplantation, men inte utan att jag i drömmen kunde se hur de stod med mitt ansikte i den ena handen och det andra ansiktet i den andra handen och blod och annat gojs droppade ner på golvet från ansiktena. Efter Operationen var ina där, min mormor var och hämta mina (?) barn på dagis. Men nu uppstår komplikationer och det är fel på min hornhinna och jag kommer förlora synen. Efter detta besked åker vi hem till min mormor för middag, men mitt stora bekymmer är hur jag ska kunna berätta detta för skolan så att jag ändå får gå kvar. Och vad ska de i skolan säga när jag kommer med ett nytt ansikte. Jag blir orolig för min framtid och har otroligt ont i mitt öga.
Saras drömdagbok del 5
Here we go again...
I natt drömde jag något så trevligt som att jag var student, delade studentrum med 2 andra. Det var någonslags festival/fest/studentkväll och alla var ute och partajade. Så även jag. Jag minns inte hela drömmen, tyvärr minns jag det som fortfarande får mig att må illa när jag tänker på det. Jo när vi är ute så plötsligt börjar det välla ut ur min hud spindlar, fästingar, insekter med mera. ur huden på fötterna och underbenen. Det blir alldeles svart runt mig och de bara sprider sig och sprider sig. När detta händer är jag förstås alldeles ensam. Plötsligt börjar jag hosta och ja då hostar jag helt enkelt upp dem med. Det varar jätte länge, jag hinner rusa hem skrika på hjälp och allmänt få panik. Sen vaknar jag.
I natt drömde jag något så trevligt som att jag var student, delade studentrum med 2 andra. Det var någonslags festival/fest/studentkväll och alla var ute och partajade. Så även jag. Jag minns inte hela drömmen, tyvärr minns jag det som fortfarande får mig att må illa när jag tänker på det. Jo när vi är ute så plötsligt börjar det välla ut ur min hud spindlar, fästingar, insekter med mera. ur huden på fötterna och underbenen. Det blir alldeles svart runt mig och de bara sprider sig och sprider sig. När detta händer är jag förstås alldeles ensam. Plötsligt börjar jag hosta och ja då hostar jag helt enkelt upp dem med. Det varar jätte länge, jag hinner rusa hem skrika på hjälp och allmänt få panik. Sen vaknar jag.
Saras drömdagbok del 4
Så var det dags igen. Drömmen började i mormors gammla hus. Det såg inte ut som vanligt dock, svårt att förklara skillnaden så jag struntar i det. Jag bodde iallafall där. Mina vänner hade precis gått och en annan vän var på väg. Då hör jag en knackning på dörren och någon som säger "svenskan" som en tidningsutdelare. Jag får panik. Jag vet nämligen att det är en mördare lös som går tillväga precis så.
Nu vaknar jag. Men somnar om igen.
Matilda och jag är i huset. Vi ska gå och lägga oss. Eftersom vi vet att mördaren går lös fortfarande debatterar vi om var vi ska sova. Tillslut konstaterar M iallafall att en av oss måste ligga ytterst, dvs närmast dörren. Där det är farligast helt enkelt. Vi kommer på att vi kan ta en madrass och sova nedanför sängen istället. För att lura mördaren om han kommer.
Nu vaknar jag igen. Men somnar om igen.
Jag är i min lägenhet. Den lägenheten som jag har när jag drömmer och har haft i flera år där "på andra sidan". Det är sol och jag ligger ute på takterassen och solar. Mina grannar kommer ut och ska rensa ogräs. De är hotfulla och säger till mig att flytta på mig. Sen börjar de rensa bort ogräset och nästan mig med.
Nu vaknar jag. Men somnar om igen.
Matilda och jag är i huset. Vi ska gå och lägga oss. Eftersom vi vet att mördaren går lös fortfarande debatterar vi om var vi ska sova. Tillslut konstaterar M iallafall att en av oss måste ligga ytterst, dvs närmast dörren. Där det är farligast helt enkelt. Vi kommer på att vi kan ta en madrass och sova nedanför sängen istället. För att lura mördaren om han kommer.
Nu vaknar jag igen. Men somnar om igen.
Jag är i min lägenhet. Den lägenheten som jag har när jag drömmer och har haft i flera år där "på andra sidan". Det är sol och jag ligger ute på takterassen och solar. Mina grannar kommer ut och ska rensa ogräs. De är hotfulla och säger till mig att flytta på mig. Sen börjar de rensa bort ogräset och nästan mig med.
Saras drömdagbok del 3
Jag blir sämre och sämre på att komma ihåg mina drömmar. Antagligen för att jag inte skriver upp när jag vaknar längre. Iallafall igår drömde jag en mardröm igen. Tyvärr minns ag inte den speciellt bra. Däremot vet jag att den handlade om björnar och att de var hotfulla. Min bror var på någotvis inblandad, men jag minns inte hur. Drömmen var så obehaglig iallafall att när jag vaknade och låg med ansiktet mot väggen vågade jag inte vända mig om för jag visste där fanns en björn bakom mig, jag kunde till och med höra den. Läskigt värre kan jag säga er.
Häromnatten hemma hos föräldrarna när jag låg och inte kunde sova hörde jag plötsligt en smäll. Tydligt. Alla sov i huset, det visste jag. Så jag blev ju övertygad om att det var någon därhemma hos oss som inte skulle vara där. Åter igen låg jag med ansiktet mot väggen och vågade inte vända mig. Låg och lyssnade som en tok, skrämde upp mig själv mer och mer såklart. Tillslut såg jag till och med en skugga som liksom tornade upp sig över mig längs väggen. Ännu mer skrämd. I detta börjar ens tankar vandra på de mest konstiga vägar. Där ligger jag och vågar inte röra mig för jag vet att det står någon bakom mig som ska döda mig eller nått sånt. Då börjar jag fundera på hur de kommer ge sig till känna. En plötslig attack WAH nu ska du få dig din jävel eller ett långsamt smygande hand på huvudet eller något. Jag kan säga så här att man blir inte mer lugn av att fundera över detta. Nästa steg i dessa tankar är då vilket man skulle föredra, när kan man bäst och mest försvara sig och vilket skulle vara minst skrämmande...
Ja jag säger då det.
Häromnatten hemma hos föräldrarna när jag låg och inte kunde sova hörde jag plötsligt en smäll. Tydligt. Alla sov i huset, det visste jag. Så jag blev ju övertygad om att det var någon därhemma hos oss som inte skulle vara där. Åter igen låg jag med ansiktet mot väggen och vågade inte vända mig. Låg och lyssnade som en tok, skrämde upp mig själv mer och mer såklart. Tillslut såg jag till och med en skugga som liksom tornade upp sig över mig längs väggen. Ännu mer skrämd. I detta börjar ens tankar vandra på de mest konstiga vägar. Där ligger jag och vågar inte röra mig för jag vet att det står någon bakom mig som ska döda mig eller nått sånt. Då börjar jag fundera på hur de kommer ge sig till känna. En plötslig attack WAH nu ska du få dig din jävel eller ett långsamt smygande hand på huvudet eller något. Jag kan säga så här att man blir inte mer lugn av att fundera över detta. Nästa steg i dessa tankar är då vilket man skulle föredra, när kan man bäst och mest försvara sig och vilket skulle vara minst skrämmande...
Ja jag säger då det.
Saras drömdagbok del 2 (usch och hua!)
Jaha det här gillar jag ju inte alls. Minns mycket vagt min dröm inatt. Vet att jag var på semester på ett ställe vars namn jag inte kunde uttala. Det var sol hav och paradisigt. Allt var bra och mysigt. Ända till mina kusiner J och A på någon vänster fick tre skallerormar att attackera mig och bita mig så jag var tvungen att riva loss dem från mig. Jag panik rusade ifrån dem och huset där vi bodde, letade efter mina föräldrar. Hittade dem vid stranden, de var på väg upp för en jätte lång trappa och jag var på toppen, sprang ner mot dem och hjälp hjälp hjälp mig, jag är biten av livsfarliga ormar och behöver komma till sjukhuset. De bara typ skrattade och sa att de inte hann, de skulle gå och äta pizza. Så de gick och jag fick ännu mer panik. Hade plötsligt en mobil och ringde SOS, började nu tappa känslen i vänster hand och i min mun. Så jag bad om ursäkt till dem som svarade och sa typ jag kan knappt prata för jag börjar redan tappa känslen i munnen, har nämligen blivit biten av tre ormar. Sa att jag behövde ambulans, och de frågade var jag var. Det visste jag inte. Så jag försökte fråga någon av alla människor som fanns på stranden, men ingen låssades om mig. Såg en skylt där namnet på stället stod men jag kunde inte säga/uttala det. På någon vänster blev iallafall ambulansen beställd och jag gick runt och väntade på den. Sen vaknade jag.
Det hände massa annat med som jag inte minns. Men iallafall läste jag nu på en drömtydningssida att om man drömmer om ormar som biter en så betyder det att någon förtalar en.
Vem?
Det hände massa annat med som jag inte minns. Men iallafall läste jag nu på en drömtydningssida att om man drömmer om ormar som biter en så betyder det att någon förtalar en.
Vem?
Saras drömdagbok del 1
Ibland drömmer jag. Tyvärr minns jag dem mest när det är mardrömmar, för jag vet att mina andra drömmar är riktigt roliga.
Här kommer en sammanfattning av mina tre senaste mardrömmar som jag minns,
Dröm ett:
Jag och klasskamrat C är flyger. Vi ska precis landa allting går som det ska. Jag är såklart rädd som den mes jag är. Vi kan känna hur hjulen tar i marken och sen hur planet lyfter igen. Piloten meddelar att landningen var misslyckad och vi tyvärr måste prova igen. För att inte krascha måste han dock vända väldigt tvärt. Han måste typ göra en loop, han vänder så vi flyger upp och ner. Självklart har jag inget bälte på mig så jag trillar upp i taket medan alla andra hänger upp och ner i sina bälten. Kompis C kämpar och drar tillbaka mig i sätet och jag kan spänna fast mig igen och hänga med alla andra. Då ska planet vända rätt igen, men det misslyckas förstås med. Planet kraschar upp och ner i havet. Panik utbryter förstås, och folk dör till höger och vänster. Vi måste kämpa oss ut, folk trampas ner och det ryker och skriks över allt. Tillslut lyckas vi ta oss ut på planets vinge som är halvt täckt av vatten redan.
Sen minns jag inte riktigt vad som hände och vaknar ganska snart efter tror jag.
Dröm två
Jag ska åka från kristianstad till malmö. Jag bodde mitt i skogen mitt i ingenstans. Inga bussar, ingenting kunde ta mig till tågstationen. Så jag fick börja gå. I skog och ödemarker mitt i natten. Jag måste gå förbi rasisterna/nazisternas hus. Vilket är jätte farligt, för om de får tag på en dör man. Så jag måste flertalet gånger kasta mig in i buskar och snår när jag hör någon närma sig eller en bil komma emot mig. Det är helt fruktansvärt. När jag tillslut lyckats ta mig förbi kommer jag fram till nästa hus där min syster M finns. Faran är fortfarande inte över, det är den inte förrän jag är framme vid stationen. Iallafall så ska jag in och hämta något i systerns hus. Där inne ber jag henne följa mig till dörren när jag ska gå, för om hon gör det kommer allt ordna sig och faran är över. Men hon nonchalerar mig totalt och bara säger: nej varför skulle jag göra det?! Så jag får sårat och uppgivet ge mig ut i mörkret och faran igen. Tillslut får jag iallafall skjuts av någon till stationen. Stationen är stor som ett helt nöjesfält. Med karuseller, kullar, gräsmattor, små tågturer och jag vet inte allt. Jag tar mig till biljettautomaten för att köpa en biljett. Hela tiden tränger massa tjejer sig framför mig och köper sina biljetter, tillslut får jag nog och säger: va fan håller ni på med jävla bitchar? De blir såklart tokiga och ska slå mig. Så även därifrån måste jag fly. Utan biljett. Uppgiven beger jag mig mot tåget och tänker att jag kan köpa biljett ombord istället. Då träffar jag en panikslagen pappa som letar efter sin dotter. Dottern heter Sara och är nio och ett halvt år. Flickan är helt enkelt jag när jag var nio och ett halvt år. Jag hjälper honom att leta men hittar inte henne. Nu har jag hamnat i ett industriområde på stationen. Jag ser att tåget kommer långt långt borta och får panik, jag måste ju med tåget. Jag vet inte ritkigt varför men det är väldigt avgörande att hinna med tåget, alla som stannar kvar går under. En hel drös med människor börjar bege sig mot tåget därifrån jag är. Jag följer efter dem, vi ser hur de andra människorna rusar till tåget. Vi kan dock inte gå fort. Det är nästan som om vi har tuggummi under skorna, hur mycket vi än försöker så går vi mer eller mindre i slow motion. Då ser jag en liten flicka som står bakom ett typ betongblock. Jag går fram till henne och frågar om hon är Sara och inte hittar sin pappa. Hon är jag när jag var liten. Flickan kan inte svara mig för hon kan inte prata, så jag måste lämna henne där hon är. Tillslut så ser jag att tåget kör iväg och då vaknar jag.
Dröm tre
Jag har en bebis. Mina föräldrar ska ta min bebis ifrån mig. De jagar mig och jag måste gömma, springa och lura mig bort från dem. Jag är helt enkelt inte någon bra mamma enligt dem och därför ska de och bara de få ha mitt barn.
Här kommer en sammanfattning av mina tre senaste mardrömmar som jag minns,
Dröm ett:
Jag och klasskamrat C är flyger. Vi ska precis landa allting går som det ska. Jag är såklart rädd som den mes jag är. Vi kan känna hur hjulen tar i marken och sen hur planet lyfter igen. Piloten meddelar att landningen var misslyckad och vi tyvärr måste prova igen. För att inte krascha måste han dock vända väldigt tvärt. Han måste typ göra en loop, han vänder så vi flyger upp och ner. Självklart har jag inget bälte på mig så jag trillar upp i taket medan alla andra hänger upp och ner i sina bälten. Kompis C kämpar och drar tillbaka mig i sätet och jag kan spänna fast mig igen och hänga med alla andra. Då ska planet vända rätt igen, men det misslyckas förstås med. Planet kraschar upp och ner i havet. Panik utbryter förstås, och folk dör till höger och vänster. Vi måste kämpa oss ut, folk trampas ner och det ryker och skriks över allt. Tillslut lyckas vi ta oss ut på planets vinge som är halvt täckt av vatten redan.
Sen minns jag inte riktigt vad som hände och vaknar ganska snart efter tror jag.
Dröm två
Jag ska åka från kristianstad till malmö. Jag bodde mitt i skogen mitt i ingenstans. Inga bussar, ingenting kunde ta mig till tågstationen. Så jag fick börja gå. I skog och ödemarker mitt i natten. Jag måste gå förbi rasisterna/nazisternas hus. Vilket är jätte farligt, för om de får tag på en dör man. Så jag måste flertalet gånger kasta mig in i buskar och snår när jag hör någon närma sig eller en bil komma emot mig. Det är helt fruktansvärt. När jag tillslut lyckats ta mig förbi kommer jag fram till nästa hus där min syster M finns. Faran är fortfarande inte över, det är den inte förrän jag är framme vid stationen. Iallafall så ska jag in och hämta något i systerns hus. Där inne ber jag henne följa mig till dörren när jag ska gå, för om hon gör det kommer allt ordna sig och faran är över. Men hon nonchalerar mig totalt och bara säger: nej varför skulle jag göra det?! Så jag får sårat och uppgivet ge mig ut i mörkret och faran igen. Tillslut får jag iallafall skjuts av någon till stationen. Stationen är stor som ett helt nöjesfält. Med karuseller, kullar, gräsmattor, små tågturer och jag vet inte allt. Jag tar mig till biljettautomaten för att köpa en biljett. Hela tiden tränger massa tjejer sig framför mig och köper sina biljetter, tillslut får jag nog och säger: va fan håller ni på med jävla bitchar? De blir såklart tokiga och ska slå mig. Så även därifrån måste jag fly. Utan biljett. Uppgiven beger jag mig mot tåget och tänker att jag kan köpa biljett ombord istället. Då träffar jag en panikslagen pappa som letar efter sin dotter. Dottern heter Sara och är nio och ett halvt år. Flickan är helt enkelt jag när jag var nio och ett halvt år. Jag hjälper honom att leta men hittar inte henne. Nu har jag hamnat i ett industriområde på stationen. Jag ser att tåget kommer långt långt borta och får panik, jag måste ju med tåget. Jag vet inte ritkigt varför men det är väldigt avgörande att hinna med tåget, alla som stannar kvar går under. En hel drös med människor börjar bege sig mot tåget därifrån jag är. Jag följer efter dem, vi ser hur de andra människorna rusar till tåget. Vi kan dock inte gå fort. Det är nästan som om vi har tuggummi under skorna, hur mycket vi än försöker så går vi mer eller mindre i slow motion. Då ser jag en liten flicka som står bakom ett typ betongblock. Jag går fram till henne och frågar om hon är Sara och inte hittar sin pappa. Hon är jag när jag var liten. Flickan kan inte svara mig för hon kan inte prata, så jag måste lämna henne där hon är. Tillslut så ser jag att tåget kör iväg och då vaknar jag.
Dröm tre
Jag har en bebis. Mina föräldrar ska ta min bebis ifrån mig. De jagar mig och jag måste gömma, springa och lura mig bort från dem. Jag är helt enkelt inte någon bra mamma enligt dem och därför ska de och bara de få ha mitt barn.
