ovetandes

Var dag åker jag buss till och från jobb. Var dag åker jag förbi MC Boden på väg hem (på väg till jobb med för den delen, men då missar jag det). Var dag läser jag McBoden och tänker va? McDonalds? McBoden? Va? Var dag inser jag några sekunder försent att det står MC Boden. Var dag funderar jag på varför jag läser McBoden istället för MC Boden.
 Var dag känner jag mig lite dum.

Så sa det svoch och det är den 3 januari 2010.

Det var länge sen jag skrev sist och tiden sen dess har gått fort. Den har i största del spenderats på väg till eller från Malmö känns det som. I princip ingen tid har spenderats hemma i mitt hem i Kristianstad.  Tåget, praktiken, Malmö det är var jag har varit.

Jag har fyllt år och gjort det med bravur. 24 år gammal. Hade ett sista minuten kalas med släkt och vänner och det var hur härligt som helst. Lite lucia lunch i all sin enkelhet (skulle det bli). Det blev tok-mycket mat och massa härliga människor. Tror jag ärvt lite av min mammas neurotiska gen där. Maten kommer inte räcka, folk kommer ha tråkigt och ja det kommer att bli pannkaka av alltihop. Det blev suveränt.

Det viktigaste som hänt sen sist är dock inte min födelsedag utan Majken (Pajken):s födelse. Finingen bestämde sig för att dyka upp den 9 december. Efterlängtad och välkommen till familjen. Moster Sara är stolt över sitt nya barn. En hel drös har det blivit nu.





Väntar med spänning på nästa.

Efter Pajken och 24 åren blev det kusinfödelsedag och sen var det jul. Men emellan det hanns det med julklappsshopping, akutenbesök, och praktik i två dagar.

Julen firades i alla fall hos familjen Falk Rue. Allihopa var samlade och jag älskade det. Det åts mat (mest köttbullar och prinskorv för min del) det dracks kaffe, tittades på Kalle Anka. Så dansades det runt två barn och en hund och långdans runt hela lägenheten. Sen va det tomtejakt uppe på vinden där han bor. Slev och rock hade han glömt kvar där, men han hade redan hunnit bege sig iväg. Det såg vi på fotspåren i snön.. Då tyckte barnen att vi skulle gå till tomteverkstaden istället, för den hade de ju aldrig sett. Så långt hade vi inte tänkt. Men jag försökte få dem att dra slutsatsen, mamma och pappa jobbar inte hemma, så varför skulle tomten göra det. Jag tror dock inte de hängde riktigt med i mitt resonemang, trots att det var briljant.

Juldagen och dagen efter det blev det utgång, med kusiner vitaminer och bihang. Först retro sedan nästan Banco de la musica och sedan Etage. Dagen efter det var vi på Banco de la musica och generades av bandets dans. Juckande och juckande och tokerier. Fascinerande (vilket jag bara vågar skriva eftersom jag vet att Sofie inte läser min blogg) och generande på en och samma gång.

Så var det dags för släktkalas igen och familjen Magnusson kommer hem till oss och äter gott och spelar godare och umgås godast. 

Tillbaka till praktiken i två dagar sen dags för nyårs firande så den 30:e bär det av till Malmö igen. Konduktören delar med sig av sin vishet till mig när han tittar på mitt månadskort som går ut den 31/12 -2009.

-Var försiktig, imorgon är sista dagen.

(oj vad han satte igång tanke verksamheten där, sista dagen på kortet, året, livet, vad?!?)

Nyår firades med finingen Simsalabim och Spjutet. Vi var hos mina päron, skulle ut, men taxi ville inte svara när vi ringde så det blev hemmakväll/fest av det hela.

SNART LÄMNAR HON MIG IGEN!!!!

Nu är jag tillslut tillbaka i mitt hem och har praktiserat hela helgen. Trött är jag och egentligen borde jag städa och diska, för fy fan va äckligt och skitt det blir av att man bara springer ut och in ur lägenheten i några veckor. Usch.

Fasen vad kallt det är. Jag går upp på morgonen, i ottan. Klär på mig och åker till praktiken. När jag kommer fram har jag ont ända in i märgen. Trots linne under tröjan under tröjan under tröjan under jackan, trots halsduken under halsduken, trots strumpbyxorna under strumporna i skorna, trots strumpbyxorna under byxorna. Det är galet.

Fick en blogglogg av tomten.
Så nu är jag tillbaka.

Nu är det inte många veckor kvar. Men massor att göra innan det är dags för ljushopp och basketbollar på examensdagen i kyrkan. Ett arbete ska in på tisdag som jag knappt börjat med. Seminarium några veckor efter det, sen mittbedömning, slutbedömning och bedside. Samtidigt ska flytt förberedas, lägenheten sägas upp, ny lägenhet hittas, lägenhetsinnehåll ihoppackas, jobb fixas osv osv. Jag blir ju alldeles apatisk bara av att tänka på det.

Och idag är det första advent. Julen är på ingång och snart fyller jag 24. Lite ångest att bli gammal och påväg att flytta hem till föräldrarna IGEN! Tittade på Ensam hemma innan idag. Det gav lite julstämning för ett tag. Mys. Nu är julstämningen bortblåst och schemat för kvällen är fullspäckad.

Igår var det avslutningsfest nr 1 i Hässleholm med sjuksystrarna. Vi hade roligt, trots hånglande 40+are och 90-tals musik på dansgolvet. (egentligen menar jag tack vare 90-talsmusik förstås)

Snart kommer det bebisar. Det är fint och pirrigt. 

   


Praktik imorgon.

Igår var det utgång och det var kul. Men gud vad dåligt jag sov när jag kom hem. Vaknade efter bara några timmar och kunde inte somna om. Drömde gjorde jag med. hua. I en av mina drömmar var det någon som bröt armen på så många ställen att man kunde vika ihop den längst uppe vid axeln. Då tänkte jag förstås, det här fixar jag, jag har ju praktik på ortopeden... Då vaknade jag och hade ont i precis hela kroppen, eller ja i typ alla mina leder; anklar, knän, häfter, handleder, axlar, armbågar osv.. helt olidligt var det iallafall och somna om kunde jag inte. Var tusan kom den smärtan ifrån? Påverkas jag kanske lite för mycket av min praktik? Kanske tur att det snart är dags att byta. (sa jag förresten att jag botade min handledsknuta på praktiken i fredags natt??)
I nästa dröm skulle jag bli flygvärdinna. På ett plan till New York. Jag hade tur och fick dela ut den "goda" maten. Fiskbullar med mos och nån vit äcklig sås. Jag hade panik eftersom jag hatar att flyga och ja. Det mesta blev katastrof som vanligt när jag drömmer om flygplan.
vakna och somna och vakna och somna och vakna och somna, bestod iallafall hela min morgon av.

Idag kom framtiden och knackade på hos mitt medvetande. Massa frågor som popade upp och massa jobbiga beslut som måste tas. Examen tas ju om en 3-4 månader och tills dess måste iallafall en del vara utstakat. Som var ska jag bo? Malmö eller Kristianstad eller någon annan spännande stans. Ska jag säga upp min lägenhet och var ska jag i såfall bo. Hemma hos päronen eller leta ny lägenhet. Ska jag leta denna lägenhet i Kristianstad eller Malmö eller någon annan spännande stans? Om jag bestämmer mig för t.ex Malmö men inte får jobb där, vad tusan gör jag då. osv osv.
Var ska jag jobba?? Det finns absolut inga jobb någonstans. Allt jag hittar på platsbanken är psykiatri psykiatri och psykiatri. JAG VILL JOBBA PÅ EN MEDICINAVDELNING!! Om jag inte får ett jobb, vad tusan ska jag ta mig till då? Hur ska jag ha råd med den eventuella hyran jag har om jag behåller min lägenhet, skaffar en ny lägenhet eller bor hos päronen?

nej nu får jag lite lätt framtidspanik. Så nu lämnar jag detta därhän och går tillbaka till min favorit tillstånd: apatiskförnekelse om att beslut måste tas och att framtiden snart är här.

Man skulle nästan kunna säga att jag åker i en bergochdalbana nu för tiden. Det är spännande, men ibland vill man hoppa av. Men mest vill man bara veta och vara sådär glad man är när man åkt in i mål igen och springer och ställer sig i kön för en runda till.

Sen sist har det inte hänt mycket, men varit upptaget. Jag har varit Abbevakt i Malmö, praktiserat, haft case, mittbedömning, festat, och praktiserat igen.

Mittbedömningen gick hur bra som helst.  Kände mig faktiskt riktigt grym när jag gick därifrån. Det här kan nog fungera sen i januari tänkte jag till och med. Så nu för tiden sträcker jag lite extra på mig på praktiken och pvkar, droppar, kadar, medicinar och informerar, dokumenterar, rondar och rapporterar.
Imorgon har jag äntligen en C-tur så jag kan få sova mer än 4 timmar. Ni kan tro att jag tänker sova sova sova. Det ska bli så skönt, för jag är så trött.

Sjuk har jag varit med, feber (mitt under bedömningen, totalgeggamoja i hjärnan) täpptnäsa, halsont, och allmän sjuklighet. Så jag har tyckt synd om mig och många gånger sagt "jag är sjuuuuk".

Men nu är jag frisk igen och har det bra.

så jag struntar i att berätta den.

Igår var jag på MFF-Hammarby. Very nice. Min käre far hade varit snäll och fixat överraskningsbiljetter till matchen. Första gången för mig på den nya stadion. Jag gillade det. Det var nice helt enkelt.

Nu är jag Abbevakt. Han sover sött i föräldrarnas säng och jag sitter framför tvn och datorn samtidigt. Det är svårt att hålla sig sysselsatt i någon annans hem. Glömde min bok när jag begav mig hit med.
usch vad oinspirerad jag är.
ha det fint.

Hej alla glada där ute! Hur har ni det? Jag har det faktiskt riktigt bra. Livet flyter på här i K-town och jag är glad. Det enda att klaga på nu förtiden är väl sömnlösheten och saknaden av mina fina underbara syskon, barn och familj. Ikväll är syrran med brosan, svägerskan med svågern och brorsbarnen med systerbarnet. Visserligen alla tillsammans. Men inte jag. Det är sånt som är trist med att bo i K-town. Vet ni vad. Jag tänker inte klaga över det. Jag är glad att de har det kul tillsammans, jag är glad att de är fina och vet ni ännu mer vad jag är glad att jag snart kommer träffa dem. Jag är också glad att jag finns, lever och är. Att jag bor i Kristianstad, läser till sjuksköterska och trivs med livet. Jag är glad att jag snart ska träffa mina vänner och ha en super duper trevlig lördag. Umgås, vara glad och framför allt dansa. Jag är glad att S(imsalabim) har det bra där i Mexico. Att den finaste hunden i världen väntar på mig i Malmö, att solen sken idag. Jag är glad att jag gick på bio mitt på ljusa dagen efter praktiken. Att min bror ringde mig tusen gånger under bion för att berätta om finaste A. Jag är glad att jag lyssnar på den mest uttjatade låten på länge just nu. po-po-po-pokerface. Jag är glad att Simpsons (eller ska jag kanske säga Homan) är mutad på tvn i bakgrunden. Ja jag är helt enkelt glad. Och jag hoppas ni är det med!

Denna vecka har mest bestått av nervositet, oro, trötthet, sömn och slö. Så det har varit en skön men samtidigt nervpirrande vecka. Började ju på praktiken denna vecka. Det har gått bra so far. Har mest gått som en skugga och gjort lite enklare saker. Men handledarna jag fått verkar bra och det är en lättnad, för det kan verkligen makea eller breaka en hel praktik. Dagarna jag inte varit på praktik har mest spenderats liggandes i soffan och slöat. Har varit helt utmattad, vilket förmodligen beror på all nervositet jag byggt upp inför praktiken. Men iallafall..

Ikväll har även den varit lugn. Skulle varit på öl-kväll med några arbetskamrater från sommarjobbet, men eftersom kompis E var sjuk tog vi en lugn hemma kväll istället. Gav oss dock ut och åt vid tolv tiden och gick sen till Biljardkompaniet och satt där en halvtimme eller så. Sen åkte vi hem igen och nu sitter jag här ensam i natten och bloggar i brist på annat att göra.


Igår fyllde T år (Grattis) och det var förfest med planerad utgång. Kvällen utvecklades dock till hemma hos fest istället och ingen utgång. Vi hade trevligt, sjöng lite singstar, drack lite dricka, men mest vi var trötta, sjuka så mest var det nog mysigt tror jag.

Jag saknar mina fina barn i Malmö, pratade i telefon med T igår och hon tyckte att det var dags att jag kom dit och hämta henne så vi kunde åka tåg till kristianstad och hon fick sova här själv utan sin mamma och pappa. Det håller jag med om. Den jäkla praktiken ställer ju tyvärr till det.
Men snart snart snart ska T och A för den delen få komma hit och sova med mys bus presenter och tåglekplatsen!

Så har det varit lördag, måndag, onsdag och lördag igen. Det visade sig att åka tillbaka till kristianstad skulle bli en riktig hit. Det började med utgång på lördagen, fortsatte med första kåren för terminen på måndagen och andra kåren för terminen på onsdagen och sist men inte minst utgång igår. Men det mest otroliga med hela sommaren är att jag nu sett EMD inte bara en men två gånger. Det hade jag inte trott när sommaren började. ha ha ha. Igår liksom sist, var det mest en massa brudar som stod och skrek och gnällde och jag gick två dansgolv bort och tänkte herregud, skärp er.

men iallafall. Skolan har börjat och föreläsningarna med den. Inte speciellt många men på tisdag börjar det på allvar och riktigt. Då börjar min praktik. Och jag är jätte manga mega super duper jätte nervös. Det är helt otroligt hur mycket jag "ska" kunna, hinna med och göra. Jag förstår det inte. Men jag försöker tänka på att så många före mig har klarat det och jag är väl inte dummare eller sämre än dem, egentligen?

Som vanligt saknar jag mina härliga fina barn i Malmö och Dösjebro och jag vet inte när jag kommer ner till dem nästa gång. Det är så mycket här nu och ja, när ska jag hinna helt enkelt. Det gör lite ont att tänka på hur mycket man missar. Men det är väl bara att bita ihop antar jag.

Jag har det faktiskt bra här nu. Det har jag. Om jag bara hade kunnat strunta i praktiken hade jag haft det ännu bättre.