ovetandes

..gör att det ibland blir väldigt fel och konstigt.
Om man då dessutom slår ihop det med att Skånetrafiken inte sammarbetar med mig (eller jag är dåligt insatt i Malmö-bussarnas nya regler) så blir det ännu mer fel.

Allt började Tisdag morgon. På väg till jobb på första bussen, har jag 17 kr istället för de 18 kr de tar. Min hundra lapp kan chaffören inte växla. Nästa buss vill inte ladda på mitt JoJo-kort, så jag får åka gratis. Efter jobb (!) ska jag till Måns i Dösjebro. Hoppar på bussen till svågertorp och säger vänligt men bestämt -Till Dösjebro Tack, det är nr 132. -Nej, svarar då busschaffören mig, det går inte. -JO, säger jag. -Nej säger han. -Jo, säger jag, klart jag kan betala hela resan nu. -Sätt dig bara, säger han. Jag går in och sätter mig och grymtar lite. Min kära arbetskollega kollar upp till mig att nästa tåg från svågertorp faktiskt går hela vägen till Dösjebro. Perfekt tycker jag. Så jag hoppar på tåget. Efter en stund, funderar jag: Hm.. det stod ju faktiskt Helsingborg Landskrona och Göteborg på tåget. Det tåget går inte till Dösjebro. Det brukar ju gå via Ängelholm och INTE till Göteborg. Tyvärr kommer ingen Konduktör och jag är för mesig för att fråga någon medpassagerare, så jag smsar syrran. Hon kan inte hjälpa men ber sin make ringa mig. Tyvärr ringer han precis när vi kör in till Lunds station och jag har då överttygat mig själv om att det är fel tåg jag sitter på. Därför hinner jag inte be honom kolla upp det istället hoppar jag av. Jag vänder mig om och tittar på tåget som kör iväg och inser för mig själv att: jo visst, det där var ju mitt tåg. Mitt tåg till Mina älskade barn i Dösjebro. Suck och stön. Aha, då hinner jag springa in i Lund och köpa en liten present till de finaste, så rusa rusa, köpa köpa. Tillbaka till stationen, upp på perrongen och på tåg...nej vänta, det här är ju inte mitt tåg. Japp jag gick nästan på fel tåg. Det tåget som hoppar över Dösjebro och kör direkt till Landskrona, det tåget jag trodde jag satt på innan. Så rusa av perrongen och till nästa och på tåget. RÄTT TÅG!! Något försenad, en si så där 45 minuter kanske kommer jag så fram.

Till den finaste Måns i hela världen. Tyvärr har jag ingen bra bild på detta lilla hjärta. Men fin var han, och stor. Välkommen till familjen!
Undrar ni hur han ser ut? Youtuba fram Advanced Patrols video -jag finns här med er nu. Han som sjunger refrängerna i den är slående lik Måns. Inte lika fin dock.


(En liten teaser om nästa inlägg som kommer snart snart så fort jag får tid. Rubrik: Sara Falk Legitimerad sjuksköterska!!!!!!! typ)

Nu är det verkligen upplopp. Inte mycket kvar alls. Två dagar på praktiken, en dag i skolan och sen på fredag då smäller det. Examen och jag är sjuksköterska. Hur galet är det? Jag, Sjuksköterska!

De senaste dagarna har jag mest levt som i en lite bubbla. Inte träfat en enda människa utan bara varit hemma. Städat, packat och tänkt åh herregud.
Ju mer jag städar och ju mer jag packar ju rörigare blir det här hemma. Har svårt att motivera mig till att göra det med. Jag vet att jag har besiktning på tisdag och att jag "flyttar" på lördag. Men det känns så avlägset ändå. Som att det inte är om flera månader. Jag menar jag börjar jobba nästa måndag. Nej nej nej, det är inte 8 dagar dit, snarare 80.
Det kommer gå bra det är jag övertygad om. Men det kommer bli jobbigt. Jag har några jobbiga månader framför mig.

Jag har kanske en lägenhet på gång i Malmö. Lite kreditupplysning och jobbkoll först. Sen är den förhoppningsvis min.

Examen kommer bli intressant. Fina människor kommer hit och vi ska alla få plats i min lilla lilla lägenhet. Jag har inte sittplatser till hälften ens. Så vi får väl sitta i knät på varandra. Mysigt kommer det bli. Och gästerna kommer sättas på prov...

Usch, nu blev jag sådär tom igen inombords. Tom med en liten klump av ångest som växer sig starkare och starkare. Simsalabim ringde just, för att säga hejdå. Hon åker imorgon igen. Vi har inte hunnit ses så mycket som vi velat och borde (för att överleva de närmaste månaderna). Men det är livet, livet som kommer ivägen mest jämt. Tiden räcker inte till för allt som livet ställer som krav på en. Vi har det så fint och så bra ihop. Men hon är en vandrande själ, som åker från ställe till ställe och jag är en "jag har det bäst hemma" själ. Så imorgon bär det av för henne igen och inte förrän i slutet av sommaren är hon tillbaka. Jag börjar jobba nästa månad och sen jobbar jag till slutet av sommaren, så inte kan jag åka och hälsa på heller. Livet igen. Det är fint att ha en sån vän iallafall, som ser en på riktigt. Vet. Som förstår och säger rätt saker utan att man ens antytt att något är på ett eller annat sätt. Det tycker jag om. Det älskar jag.





För övrigt har jag fått visning på två lägenheter i Malmö nu. Woho! Tråkigt nog kan jag inte gå på dem, eftersom jag bor i Kristianstad och praktiserar i Bromölla. Därför ska jag skicka min smakkopia Syster Yster, så hoppas jag på att någon av dem duger. För int tar jag vilken skit som helst.


Det börjar dra ihop sig nu. 13 dagar kvar.

Så sa det svoch och det är den 3 januari 2010.

Det var länge sen jag skrev sist och tiden sen dess har gått fort. Den har i största del spenderats på väg till eller från Malmö känns det som. I princip ingen tid har spenderats hemma i mitt hem i Kristianstad.  Tåget, praktiken, Malmö det är var jag har varit.

Jag har fyllt år och gjort det med bravur. 24 år gammal. Hade ett sista minuten kalas med släkt och vänner och det var hur härligt som helst. Lite lucia lunch i all sin enkelhet (skulle det bli). Det blev tok-mycket mat och massa härliga människor. Tror jag ärvt lite av min mammas neurotiska gen där. Maten kommer inte räcka, folk kommer ha tråkigt och ja det kommer att bli pannkaka av alltihop. Det blev suveränt.

Det viktigaste som hänt sen sist är dock inte min födelsedag utan Majken (Pajken):s födelse. Finingen bestämde sig för att dyka upp den 9 december. Efterlängtad och välkommen till familjen. Moster Sara är stolt över sitt nya barn. En hel drös har det blivit nu.





Väntar med spänning på nästa.

Efter Pajken och 24 åren blev det kusinfödelsedag och sen var det jul. Men emellan det hanns det med julklappsshopping, akutenbesök, och praktik i två dagar.

Julen firades i alla fall hos familjen Falk Rue. Allihopa var samlade och jag älskade det. Det åts mat (mest köttbullar och prinskorv för min del) det dracks kaffe, tittades på Kalle Anka. Så dansades det runt två barn och en hund och långdans runt hela lägenheten. Sen va det tomtejakt uppe på vinden där han bor. Slev och rock hade han glömt kvar där, men han hade redan hunnit bege sig iväg. Det såg vi på fotspåren i snön.. Då tyckte barnen att vi skulle gå till tomteverkstaden istället, för den hade de ju aldrig sett. Så långt hade vi inte tänkt. Men jag försökte få dem att dra slutsatsen, mamma och pappa jobbar inte hemma, så varför skulle tomten göra det. Jag tror dock inte de hängde riktigt med i mitt resonemang, trots att det var briljant.

Juldagen och dagen efter det blev det utgång, med kusiner vitaminer och bihang. Först retro sedan nästan Banco de la musica och sedan Etage. Dagen efter det var vi på Banco de la musica och generades av bandets dans. Juckande och juckande och tokerier. Fascinerande (vilket jag bara vågar skriva eftersom jag vet att Sofie inte läser min blogg) och generande på en och samma gång.

Så var det dags för släktkalas igen och familjen Magnusson kommer hem till oss och äter gott och spelar godare och umgås godast. 

Tillbaka till praktiken i två dagar sen dags för nyårs firande så den 30:e bär det av till Malmö igen. Konduktören delar med sig av sin vishet till mig när han tittar på mitt månadskort som går ut den 31/12 -2009.

-Var försiktig, imorgon är sista dagen.

(oj vad han satte igång tanke verksamheten där, sista dagen på kortet, året, livet, vad?!?)

Nyår firades med finingen Simsalabim och Spjutet. Vi var hos mina päron, skulle ut, men taxi ville inte svara när vi ringde så det blev hemmakväll/fest av det hela.

SNART LÄMNAR HON MIG IGEN!!!!

Nu är jag tillslut tillbaka i mitt hem och har praktiserat hela helgen. Trött är jag och egentligen borde jag städa och diska, för fy fan va äckligt och skitt det blir av att man bara springer ut och in ur lägenheten i några veckor. Usch.

Fasen vad kallt det är. Jag går upp på morgonen, i ottan. Klär på mig och åker till praktiken. När jag kommer fram har jag ont ända in i märgen. Trots linne under tröjan under tröjan under tröjan under jackan, trots halsduken under halsduken, trots strumpbyxorna under strumporna i skorna, trots strumpbyxorna under byxorna. Det är galet.

Fick en blogglogg av tomten.
Så nu är jag tillbaka.