ovetandes

Igår var det utgång och det var kul. Men gud vad dåligt jag sov när jag kom hem. Vaknade efter bara några timmar och kunde inte somna om. Drömde gjorde jag med. hua. I en av mina drömmar var det någon som bröt armen på så många ställen att man kunde vika ihop den längst uppe vid axeln. Då tänkte jag förstås, det här fixar jag, jag har ju praktik på ortopeden... Då vaknade jag och hade ont i precis hela kroppen, eller ja i typ alla mina leder; anklar, knän, häfter, handleder, axlar, armbågar osv.. helt olidligt var det iallafall och somna om kunde jag inte. Var tusan kom den smärtan ifrån? Påverkas jag kanske lite för mycket av min praktik? Kanske tur att det snart är dags att byta. (sa jag förresten att jag botade min handledsknuta på praktiken i fredags natt??)
I nästa dröm skulle jag bli flygvärdinna. På ett plan till New York. Jag hade tur och fick dela ut den "goda" maten. Fiskbullar med mos och nån vit äcklig sås. Jag hade panik eftersom jag hatar att flyga och ja. Det mesta blev katastrof som vanligt när jag drömmer om flygplan.
vakna och somna och vakna och somna och vakna och somna, bestod iallafall hela min morgon av.

Hahahah i natt drömde jag världens läskigaste mardröm faktiskt. jag vaknade vid sex tiden på morgonen av den och var alldeles kallsvettig. Nu i efterhand har jag glömt en hel del av detaljerna men minns det övergripande. Och jag kan ju faktiskt inte låta bli att skratta. Jag är galet lätt påverkad.

Igår pratade jag med mamma, som bland annat berättade att mormor kallar Bebis i syrrans mage för Ebba. Hon berättade att de träffat faster I och farbror T i helgen. Precis innan jag somnade tittade jag på Parkinson där de pratade om plastikoperationer, framför allt i ansiktet.
Igår hade jag sjuk framtidsångest. Så såg jag nått program i veckan som handlade om nån blind kvinna med fel på hornhinnan.
Kompis P pikade mig om att jag fortfarande inte lagat min cykel

och här kommer min mardröm: 
Jag cykla och trillade, hamnade på sjukhus. Där kom de fram till att jag var tvungen att byta ansikte. Så de gjorde en ansiktstransplantation, men inte utan att jag i drömmen kunde se hur de stod med mitt ansikte i den ena handen och det andra ansiktet i den andra handen och blod och annat gojs droppade ner på golvet från ansiktena. Efter Operationen var ina där, min mormor var och hämta mina (?) barn på dagis. Men nu uppstår komplikationer och det är fel på min hornhinna och jag kommer förlora synen. Efter detta besked åker vi hem till min mormor för middag, men mitt stora bekymmer är hur jag ska kunna berätta detta för skolan så att jag ändå får gå kvar. Och vad ska de i skolan säga när jag kommer med ett nytt ansikte. Jag blir orolig för min framtid och har otroligt ont i mitt öga.

Idag kom framtiden och knackade på hos mitt medvetande. Massa frågor som popade upp och massa jobbiga beslut som måste tas. Examen tas ju om en 3-4 månader och tills dess måste iallafall en del vara utstakat. Som var ska jag bo? Malmö eller Kristianstad eller någon annan spännande stans. Ska jag säga upp min lägenhet och var ska jag i såfall bo. Hemma hos päronen eller leta ny lägenhet. Ska jag leta denna lägenhet i Kristianstad eller Malmö eller någon annan spännande stans? Om jag bestämmer mig för t.ex Malmö men inte får jobb där, vad tusan gör jag då. osv osv.
Var ska jag jobba?? Det finns absolut inga jobb någonstans. Allt jag hittar på platsbanken är psykiatri psykiatri och psykiatri. JAG VILL JOBBA PÅ EN MEDICINAVDELNING!! Om jag inte får ett jobb, vad tusan ska jag ta mig till då? Hur ska jag ha råd med den eventuella hyran jag har om jag behåller min lägenhet, skaffar en ny lägenhet eller bor hos päronen?

nej nu får jag lite lätt framtidspanik. Så nu lämnar jag detta därhän och går tillbaka till min favorit tillstånd: apatiskförnekelse om att beslut måste tas och att framtiden snart är här.

Man skulle nästan kunna säga att jag åker i en bergochdalbana nu för tiden. Det är spännande, men ibland vill man hoppa av. Men mest vill man bara veta och vara sådär glad man är när man åkt in i mål igen och springer och ställer sig i kön för en runda till.

Sen sist har det inte hänt mycket, men varit upptaget. Jag har varit Abbevakt i Malmö, praktiserat, haft case, mittbedömning, festat, och praktiserat igen.

Mittbedömningen gick hur bra som helst.  Kände mig faktiskt riktigt grym när jag gick därifrån. Det här kan nog fungera sen i januari tänkte jag till och med. Så nu för tiden sträcker jag lite extra på mig på praktiken och pvkar, droppar, kadar, medicinar och informerar, dokumenterar, rondar och rapporterar.
Imorgon har jag äntligen en C-tur så jag kan få sova mer än 4 timmar. Ni kan tro att jag tänker sova sova sova. Det ska bli så skönt, för jag är så trött.

Sjuk har jag varit med, feber (mitt under bedömningen, totalgeggamoja i hjärnan) täpptnäsa, halsont, och allmän sjuklighet. Så jag har tyckt synd om mig och många gånger sagt "jag är sjuuuuk".

Men nu är jag frisk igen och har det bra.