ovetandes

Usch, nu blev jag sådär tom igen inombords. Tom med en liten klump av ångest som växer sig starkare och starkare. Simsalabim ringde just, för att säga hejdå. Hon åker imorgon igen. Vi har inte hunnit ses så mycket som vi velat och borde (för att överleva de närmaste månaderna). Men det är livet, livet som kommer ivägen mest jämt. Tiden räcker inte till för allt som livet ställer som krav på en. Vi har det så fint och så bra ihop. Men hon är en vandrande själ, som åker från ställe till ställe och jag är en "jag har det bäst hemma" själ. Så imorgon bär det av för henne igen och inte förrän i slutet av sommaren är hon tillbaka. Jag börjar jobba nästa månad och sen jobbar jag till slutet av sommaren, så inte kan jag åka och hälsa på heller. Livet igen. Det är fint att ha en sån vän iallafall, som ser en på riktigt. Vet. Som förstår och säger rätt saker utan att man ens antytt att något är på ett eller annat sätt. Det tycker jag om. Det älskar jag.





För övrigt har jag fått visning på två lägenheter i Malmö nu. Woho! Tråkigt nog kan jag inte gå på dem, eftersom jag bor i Kristianstad och praktiserar i Bromölla. Därför ska jag skicka min smakkopia Syster Yster, så hoppas jag på att någon av dem duger. För int tar jag vilken skit som helst.


Det börjar dra ihop sig nu. 13 dagar kvar.