ovetandes

Under tiden går jag runt och runt i min lägenhet. Och förundras över min systes vishet. Bara en så klok kvinna förstår hur bra det är att kunna gå i cirklar i sin egen lägenhet.


Ibland slungas jag omedvetet in i barndomen igen. Jag inser det inte, men sitter plötsligt där med det naiva, barnsliga pirret i magen. Då har jag samlat allt jag behöver på armlängdsavstånd och har inte nuddat golv på flera timmar. Det känns spännande, utan att riktigt veta varför. Tills jag inser. Matilda och jag lekte när vi var små. Alla leksaker i rummet packades upp i sängen och "möblerades". Sen hoppade man själv upp och fick absolut inte röra vid golvet. Man bodde ju på en öde ö med farliga hajar runt om kring, eller gömde sig för något hemskt monster som såg en om man gick utanför sängen, eller var instängd någonstans. Spännande var det iallafall, helt klart en av mina favvorit lekar. Den lek som känndes mest på riktigt av alla lekar jag någonsin lekt. SÅ var det ju fantastiskt att få leka med storasystern med. Fast att hon lekte det i sitt rum och jag i mitt. Men vi gjorde det iallafall samtidigt.


Våren är på gång. Vinterjackan är utbytt. Solen värmer skönt genom fönsterrutan på jobb. Det spritter i kroppen och energin är på väg tillbaka.