trött. tröttare. tröttast.
Så nu är min kidnappning av finaste Abbe avklarat. Jag mötte upp Abbe med föräldrar i Folkets park där han mycket fint stod och svepte sand från bordet i sandlådan. Sen var det hem till Abbe för lite spagetti och köttfärsås lunch för honom. Efter det sa det sving, svuch, schvang så stod jag på gatan med en barnvagn och ett trött barn. Bort till bussen och mot gammla mormor. Av bussen, upp i hissen, vänta på gammla mormor. Vänta, vänta, vänta. Sovandes barn och ingen gammla. Missförstånd helt enkelt, hon stod vid en hållplats och jag vid en annan. Tillslut korsades våra vägar dock och en fin och mysig eftermiddag spenderades hemma hos henne. Vid fem tiden var vi dock tvugna att bege oss mot Kirseberg. Dags för middag. En hel timme tog det med bussen, från Rosengård. Det är orimligt. Ett ledset och hungrigt barn underhöll bussen ett tag med. Tror det uppskattades. Sen mös vi och då blev Abbelabbe glad igen. Ett annat trick jag tog till var att slå lite på de där remmarna som hänger från taket, som man ska hålla sig i. Det var väldigt spännande.
På Kirseberg stod en morfar på gården och väntade. Sover han!? Morfaren hade nämligen hört Abbe vara lite ledsen när han ringde tidigare. Något annat som stod på Kirseberg var maten på bordet. Mormorn hade ordnat och fixat. Mitt i middagen dyker dessutom föräldrarna upp. Och Kusin A. Hej o hå nu var det nästan släktkalas. Mys.
Nu har alla åkt på sitt håll utom jag och pappa. Jag är trött trött trött.
Dagen har dock varit underbar. Mysigaste grabben är verkligen fin.
