ovetandes

Idag var det föreläsning om hur man skriver en diskussion. suck och stön. Blev väl en aning visare men samtidigt mer förvirrad. Massa att få med på en väldigt liten yta känns det som. Men det tror jag nog att L och jag ska kunna få ihop.
Efter skolan tog jag en runda till Ica. sallad och bröd. Sen kom jag hem och somnade, sov alldeles för länge. suck. Typiskt Sara, typiskt typiskt. Så här sitter jag nu. Pigg och glad som en mört, när jag borde sova på riktigt.

Tittar på Sex and the city och njuter.  Jag vill ha deras skor, jag vill ha deras väskor. GE MIG! Jag vill också ha alla pengar som de verkar ha (även när de påstår sig inte ha några). Men jag vill dock inte ha deras liv. Visst, de har lyxiga liv med massa premiärer, lyxiga klubbar, barer, resturanger, dater, kläder, vänner osv osv. Var är deras familjer, syskon, syskonbarn och allt annat som faktiskt betyder något. Visserligen kan man påstå att deras fina vänskap och grupp är deras familj, men måste det vara på bekostnad av den riktiga familjen? Visserligen skapar man väl sin egen inrekrets, sin egen familj. Men det slår mig ändå att ingen av de fyra har någon vidare kontakt med sin familj. De enda gångerna man träffar på någon av dem är när någon dött eller så. Däremot får vi ofta träffa familjen till de män de datear och då ska det oftast vara problem med att komma överrens. Nu handlar kanske inte sex and the city direkt om detta men varför måste det uteslutas, varför kan man inte leva det häftiga storstadslivet och ha en god relation med sin familj?
 Jag har min fina fina familj och jag har också min fina familj av vänner. Jag skulle inte klara mig utan någon av dem.
Nu ska jag sluta tjata om familjen. Antar att det beror på att jag sitter här och längtar efter dem.
Finaste Abbe har jag inte träffat på hur länge som helst, så snart tror jag faktiskt att jag åker ner och kidnappar honom!
Så M och G be aware... you never know who's lurking in the shadows..