ovetandes

Jag är fångad i min egen kropp. Det är fruktansvärt och jätte hemskt och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det hela började i fredagskväll. Jag kände då att åh aj, min rygg, jag har nog suttit konstigt eller något. Lite stel och seg i ryggen helt enkelt. Går och lägger mig och tänker inte mer på det. Vaknar på lördag morgon och kan inte stiga upp ur sängen. När jag väl till slut kommer upp ur sängen gör det så ont att jag bara vill skrika rakt ut. Outhärdligt. Det känns som om någon har spänt ett brett brett bälte runt min svank, och som att jag svankar nått helt otroligt mycket. Jag går upp vet inte vad jag ska göra, kan liksom inte sitta, inte ligga, inte stå och inte gå utan att det gör ont. Dessutom skulle jag i lördags passat systersonen medan föräldrarna packade inför flytt. Så jag ringde dem och berättade att våra planer gått i stöpet, jag kan inte röra mig. Men jag bestämmer mig ändå för att åka hem till dem och hänga. kanske kan hjälpa dem lite iallafall. Lördagen och söndagen är outhädliga med smära. Söndagen dock något bättre då jag fått tipset om Ipren + alvedon kuren av moster. På söndag kväll kändes det lite bättre så jag bestämde mig för att lägga mig på golvet och göra den "övning" min mamma tipsat mig om som skulle hjälpa. Så hemma hos kusin S lägger jag mig på mage på golvet och börjar, det känns bra gör inte så ont. SÅ rullar jag runt på rygg och ligger så och pratar lite med kusinen. Sen ska jag rulla tillbaka på mage och resa mig upp var det tänkt. Det går inte. Jag kan inte ens rulla från rygg till mage utan att det gör så ont att ja ont helt enkelt. Tillslut kommer jag över på mage iallafall och nu börjar nästa process. Hur ska jag ta mig upp på fötter nu. S försöker hjälpa mig men det går inte. Hur jag än gör så gör det så ont att det säger stopp. Jag svär och skriker nästan. S fäller kommentaren "vi kan väl inte ringa nån som får hjälpa oss?" Då börjar jag dessutom skratta vilket inte hjälper ett dugg. Det gör bara ondare. "-hej, min kusin sitter fast på golvet och kommer inte upp, vill du komma och hjälpa oss?" Nej det blev inget sådant samtal tack gode gud. (efterråt berättade S att det hon mest fruktat om vi varit tvungna att be någon om hjälp var att hon behövde städa först i så fall, hahah jäkla kusin) Efter skratt attacken lyckas jag tillslut ta mig upp på alla fyra och krypa bort till soffan och med hjälp av den ta mig upp. Jag kommer aldrig någonsin i hela mitt liv igen lägga mig på golvet! Igår kändes ryggen bättre men sen idag igen känns det sämre. Jag känner mig fångad. Jag är ledig men kan inte göra någonting. MÖG!